Lista verk efter
Fri sökning
Operakategori | Barockopera |
Uruppförande år | 1708 |
Uruppförande, plats | Teatro San Giovanni Grisostomo, Venedig |
Tonsättare | Luigi Mancia |
Librettist | Girolamo Frigimelica Roberti |
Kompositionsår | innan 1708 |
Synopsis |
Alessandro in Susa – handlingen i korthet
AKT ETT (akt 1-3 i partituret) Alexander den store (i fortsättningen Alessandro) har besegrat Persien och intagit palatset i Susa. Alla hyllar honomsom den nyekungen, en starkt lysande sol. Rådgivaren Calistene ifrågasätter Alessandros idé attförena öst och väst genom att bland annat klä sigi österländsk kostym. Alessandro tänker även gifta sig med den persiska prinsessan Statira, vilket upprör älskarinnan Campaspe. Campaspetar till alla medel för att behålla Alessandro.
Statira i sin tur älskar Alessandro, och bekänner detta för Antigona, en kvinnai Alessandros hov. I en annan scen förklarar Calistene sin passion för Campaspe, och försöker övertala henne att älska honom i smyg – vilket hon bara skrattar åt.
Campaspesöker upp Promaco, Alessandros general, och råder honom att utmana kungen på en dryckestävling. Promaco älskar Antigona, och Campaspe berättar att Alessandro aldrig kan säga nej till något när han har druckit.Promaco gläds åt tanken. Campaspe, ensam, erkänner att hon innerst inne älskar hovkonstnären Apelle, men att hennes ambition tvingar henne att hålla fast vid Alessandro.
I ett möte mellan Alessandro och Statira framkommer att hon en gång såldes av sin egen far till Alessandro, men att Alessandro då avböjde. Nu friar hansjälv denna gång, och deras känslor för varandra visar sig.LikvälkännerStatira svartsjuka gentemot Campaspe.
Calistene försöker än en gång förföra Campaspe. Men när Alessandro oväntat dyker upp vänder han samtalet, och i stället för att bönfalla Campaspe att bli hansberömmer han högljutt Alessandro.Calistene går. Alessandro och Campaspe blir tillsammans på nytt.
Statira känner stark oro inför festen och dryckestävlingen, och söker upp Calistene. De lovar att hjälpas åt att skydda Alessandro, vad som än händer.
Det drar ihop sig till den stora banketten, som också ska bli en maskerad. Campaspe fortsätter sitt förföriska spelmot Alessandro, och han svarar med att slå fast att hon och Statira ska sitta på varsin sida om honom på festen, som jämlikar.Statira försöker få Alessandro att ändra sig, utan resultat.Apelle – olyckligt kär i Campaspe – och Antigona fortsätter förberedelserna.
Så börjar festen. Alessandro, utklädd Herkules, bjuder frikostigt på vin. Statira är Herkules hustru Hebbe och Statira Herkules älskarinna Omfale.Antigona har klätt sig till Atena och Apelle till Hermes– allt hämtat ur den grekiska mytologin.När Promacokommer i Bacchus skepnad börjar dryckestävlingen. Promaco vinner och krönes till Kungen av Berusning.
AKT TVÅ (akt 4-5 i partituret) Alessandro, fullkomligt berusad, irrar runt med Statira efter sig. Till slut somnar han på marken och Statira ger sig i väg för att hämta hjälp.Men Alessandro vaknar, börjar hallucinera och vinglar bort.
Antigona försöker samtidigt få Promaco att nyktra till.
När Statira återvänder med Calistene hittar de först inte Alessandro. När de sedan finner honom känner han inte igen Statira och är ännu mer förvirrad. Campaspe, som också dykt upp, förstår att göra situationen till sin fördel. Hon kallar Alessandro för Jupiter och spelar själv rollen som Jupiters hustru Juno. Campaspe manar också på Alessandros delirium och antyder att ryktet går i Grekland att han är lat, för han har inte ännu bränt ner palatset i Susa (där han nu själv är). Då ber Alessandro om en fackla för att sätta eld på allt. Statiragår emellan. Alessandro rycker istället till sig en pilbåge och skjuter efter den flyende Statira. Campaspe ser henne falla.
Tillbaka i palatset har deliriet gått över och Alessandro är djupt drabbad av att han dödat Statira med sina egna händer. Han vill själv dö. Apelle kommer med en avbild av Statira och Alessandro blir förtvivlad. Nu vill han bryta upp graven och lägga sig bredvid sin älskade. Calistene säger att han kan låta Alessandro få möta Statira en sista gång, inte lemlästad och blodig, utansåsom hon såg ut i livet. Alessandro går med på detta.
När Statira (som inte dog, utan bara fick en skråma av pilen) kommer blir Alessandro förtvivlad och vill ta livet av sig. Då ger hon sig tillkänna, Alessandro ångrar sig och deförenas.
Promaco, bakfull, förklarar sin kärlek för Antigona. Hon svarar med att säga att ingen kvinna vill ha en fyllhund som make och älskare. När Alessandro och Statiraåtervänder som nygifta, ger Alessandro Antigona till Promaco, och Apelle till Campaspe. Alla är glada och lyckliga, utom möjligen Calistene som står ensam och ser på. |
Musikalisk edition | Holger Schmitt-Hallenberg |
Originalet funnet i | Wolfenbüttel, Tyskland |
Förlag | Edition Gran Tonante |
Roller, namn |
Alessandro Statira Campaspe Calistene Promaco Antigona Apelle |
Språk | Italienska |
Speltid | Ca 2h och 45 min, inkl. paus 30 min. |
Översättning | Mariangiola Martello (engelsk översättning), Catarina Gnosspelius (engelska till svenska) |
Presscitat |
”… ett tajt och laddat sångarlag där flera av solisterna imponerar med scenisk närvaro och säker musikalisk precision.” SvD om Alessandro in Susa
”Orkestern under Martellos ledning spelar med kraft och känsla …” Tidskriften Opera om Alessandro in Susa ”Titelrollen förvaltas exemplariskt av kontraalten Ekaterina Romanova som med rik klang levererar sina arior utrustad med skägg, juvelprydd blygdkapsel och manlig gestik.” Lars-Erik Larsson om Alessandro in Susa
|
Vadstenauppförande, plats | Bröllopssalen, Vadstena slott |
Rollista |
Alessandro - Ekaterina Romanova, kontraalt Statira - Chiara Marani, sopran Campaspe - Lova Kollberg Calistene - Martin Hillberg Promaco - Mårten Wåhlström Antigona - Ebba Lejonclou Apelle - Karin Blom |
Dirigent/Musikalisk ledare | Mariangiola Martella |
Musikalisk instudering | Mariangiola Martello, Fabio Marconetti |
Orkester | Var god se anmärkning nedan. |
Regissör | Lars Bethke |
Koreograf | Lars Bethke |
Regiassistent | Victoria S. Elmas |
Scenograf | Lars Bethke Matilda Hyttsten, scengrafiöga |
Kostymdesign | Matilda Hyttsten |
Ateljé | Susanna Holmqvist, kostymateljéchef/tillskärare Anna Johansson, kostymansvarig/tillskärare Lovisa Litsgård Agnes Öhrn Vinter Norén Anh Dao Klara Andersson |
Mask | Anne-Charlotte Reinhold, design Michelle Dimow Tilde Samuelsson Saskia Wilstra |
Peruk | Anne-Charlotte Reinhold, design Michelle Dimow Tilde Samuelsson Saskia Wilstra |
Ljussättare | Marcus Philippe Gustafsson |
Ljustekniker | Isak Haglund |
Inspicient/Scenmästare | Emil Persson |
Rekvisitör | Tintin Källqvist |
Scentekniker | Camilo Bravo Candia |
Språkinstruktör | Mariangiola Martello, Fabio Marconetti |
Producent | Terese Lindström Michelle Holm, producentassistent |
Konstnärlig ledare | Catarina Gnosspelius |
Anmärkning |
Musikalisk ledning och Cembalo: Mariangiola Martello Konsertmästare: Gabriele Cervia Violin I: Andrea Alvarado Rodriguez, Ivar Lindgård Violin II: Clémentine Maillard, Eleonora Zanne Viola I: Valentin Stolz Viola II: Annalisa Salvemini Cello, solo continuo: Claudia Cecchinato Cello, tutti: Anna Tóth Kontrabas, continuo: Anna Hansson Klevebäck Teorb, Barockgitarr, continuo: Stefano Stabile Teorb, continuo: Edward Szost Oboe, Blockflöjt: Narumi Ogami, Marianne Rydzek Fagott: Enrico Bellina Trumpet: Mattia Cristino, Aurelio Canesi |