AKT I

Orasia, drottning av Thrakien, beklagar sig för kammarjungfrun Ismene. Orasia är olyckligt förälskad i Orpheus, den gudabenådade musikern som tjänstgör vid hennes hov och nyss har gift sig med nymfen Eurydice. Förblindad av svartsjuka bestämmer Orasia sig för att undanröja Eurydice. Hon befaller att en giftorm ska placeras i palatsets trädgård där Eurydice och nymferna kommer att dansa samma kväll. Ismene försöker förgäves att få sin drottning på andra tankar.  

Framåt kvällen ska Orpheus och hans musikervän Eurimedes repetera med nymferna i trädgården. Eurydice låter dock vänta på sig. Orasia uppenbarar sig tillsammans med Ismene och vill veta om Orpheus tänker stanna kvar vid hennes hov. Hon undrar också var hans hustru håller hus. Orpheus svarar undvikande. Orasia och Ismene drar sig tillbaka. 

Orpheus anförtror Eurimedes att han vill fly landet för att undslippa drottningens uppvaktning. Nu anländer Eurydice och makarna gläds åt varandras sällskap. När nymferna och Eurydice förbereder sin dans lämnar Orpheus och Eurimedes dem. Strax därefter hörs ett skrik. Ismene kommer rusande och berättar att Eurydice blivit stungen av en giftorm. Förtvivlad tar Orpheus avsked av sin döende hustru.  

Eurimedes försöker trösta Orpheus men avvisas bryskt. För Eurimedes är Orpheus mer än en vän och han blir därför djupt sårad. När Eurimedes nu upptäcker att Ismene iakttar honom förklarar han henne sin kärlek. Ismene tvivlar, och konstaterar att hon själv endast älskar friheten. 

I palatset drömmer Orasia om hur fantastiskt kärleksmötet med Orpheus ska bli nu när Eurydice inte längre står i vägen.  

Förkrossad ber Orpheus att döden ska befria honom. I sin bedrövelse föreslår då Eurimedes att Orpheus med musikens magiska kraft ska försöka blidka underjordens härskare att ge honom Eurydice tillbaka. Till Eurimedes förvåning samtycker Orpheus. 

AKT II

Underjordens härskare, Pluto, blir mycket upprörd när han får veta att en inkräktare försöker tränga in i hans rike. Orpheus musik hänför emellertid såväl Pluto som hans följe. Plutos ståthållare, Ascalax, förklarar att främlingen förfört både den trehövdade hunden Cerberos, som vaktar dödsrikets port, och Charon, färjekarlen som för de dödas själar över Styx. Orpheus ber Pluto att få tillbaka Eurydice. Pluto viker sig för hans önskan. 

Eurydice förs in av Ascalax som avslöjar att det finns ett villkor: under färden tillbaka får Orpheus absolut inte vända sig om och se på sin älskade. Orpheus antar utmaningen. Ascalax avslöjar Orasias inblandning i Eurydices död. Orpheus vill hämnas men Eurydice hävdar att Orasias gärning blott har visat hur stark kärleken är. De dödas själar hyllar Orpheus. Ascalax är skeptisk: Vad är det för mening med stundens lycka när den ändå inte består? 

Orpheus leder återfärden. När de når passagen till de levandes rike blir det plötsligt mörkt. Orpheus blir orolig och utan att tänka sig för vänder han sig om mot henne. Omedelbart dras Eurydice tillbaka ner i underjorden. I sin desperation försöker Orpheus åter blidka Pluto men det är för sent.  

AKT III

Orasia slits mellan hopp och förtvivlan. När Orpheus kommer vill hon genast veta hur det har gått. Han berättar om misslyckandet och anklagar henne för Eurydices död. Orasia erkänner, men ber honom förstå att det enbart var kärleken till honom som drev henne. Orpheus avvisar henne. Orasia varnar honom för den vrede som nu kommer att drabba honom. Hon kallar på menaderna, de skoningslösa kvinnorna som ska förgöra Orpheus.  

Ismene reflekterar över hur nära släkt hämnden är med kärleken. 

Eurimedes letar efter sin vän och finner en bitter Orpheus. Eurimedes avvisas återigen, men försäkrar trots det att hans kärlek till Orpheus är evig.  Orpheus vill inte längre leva, han går ut i ödemarken för att låta de vilda djuren slita honom i stycken. Han blir bönhörd av Orasias blodtörstiga menader. 

Orasia plågas av ånger när hon inser att mordet på Orpheus i själva verket bara har lett till att han och Eurydice har återförenats. Hon vill nu själv dö för att i Hades fortsätta att kämpa om hans hjärta. Hennes folk förklarar henne sin kärlek och ber henne att istället leva tillsammans med dem, i frid.