Del 1

I prologen redogör Den Stora Fruktansvärda Konsten för skillnaden avseende begreppen ”konst” å den enda sidan och ”kultur” å den andra.

En ny kulturminister tillträder. Hon sekonderas av pressekreteraren Pressman och statssekreteraren Stasi. Hon upptäcker snabbt att arbetet består i hög grad av olika representationsuppdrag gällande det som innefattas av ordet kultur, d v s allt från att tala på ett kulturexportseminarium till att möta Sveriges hemslöjdskonsulenter. Hon får också reda på den väl bevarade hemligheten: sedan femtio år sitter Kulturen själv i husarrest i en villa. Departementets uppgift är att sköta bevakningen och se till att Kulturen inte kommer ut på gatorna.

Ministern börjar inse att jobbet som kulturminister inte riktigt var som hon tänkt sig. Dessutom hemsöks hon i drömmar av en spökvision, en tvåhövdad skrämmande uppenbarelse. Det är Den Stora Fruktansvärda Konsten. Men ministern förstår inte vem detta är.

Så inträffar det otänkbara, under en permission försvinner Kulturen när hon provar kläder på ett varuhus. Har hon kidnappats? Alla resurser sätt in för att finna henne, utan att det läcker ut i media.

Sökningarna blir resultatlösa, men en dag uppenbarar sig De Tre Herrarna på departementet. De går under namnen Pongason, Pangengren och Pingberg. Dessa tre är högt uppsatta personer i operavärlden. På ett kryptiskt sätt ger de ministern en gåtliknande uppgift att utföra för att få tillbaka Kulturen. Genom att göra ett kulturpolitiskt korrekt projekt som hyllas i den stora dagstidningen Vishetens Tempel, kommer ministern att få reda på var Kulturen befinner sig.

Pressman, Stasi och ministern skapar ett sådant projekt. För att vara politiskt korrekt får det inte förläggas till Stockholm, utan placeras i Arjeplog. Minoritetsgrupper måste också vara representerade. Pressman blir ansvarig för detta. Stasi framför indignerad en kuplett om att all kultur borde göras i Stockholm.

Pressman tar hjälp av den näsflöjt han har kvar som minne efter sin far. En näsflöjt från ursprungsbefolkningen i Bolivia, och som också fungerar som lyckobringare.

När det är dags för premiär för denna Mångfaldskulturkulturkulturfestival som den kallas, visas en föreställning med tjugo rullstolsbundna samer som spelar näsflöjt. Skandal! Det som skulle blivit ett kulturpolitiskt korrekt projekt, anses nu som rasistisk smörja. Grand finale där en kör av recensenter sliter verket i stycken.

Satyrspel

På hexameter berättas den sanna myten om operakonstens födelse. Där framgår att Kulturen är dotter till Konsten och Politiken, och att Kulturen sedermera efter att ha blivit befruktat av Kitschens och Sentimentalitetens gud, föder fram Operakonsten.

Del 2

I denna förvirrade akt fortsätter jakten på Kulturen. Men själva operan utsätts också för en nyliberal propagandakupp. När vi återförs till handlingen ger De Tre Herrarna ministern en chans till. Denna gång löser hon gåtan. Det uppdagas att Kulturen hålls fången på den stora dagstidningen VTs kulturredaktion. Enda sättet att ta sig in där, är med hjälp av ett hemligt vapen som Pressman plockar fram: den uppburne poeten Lennart Hellsing, vars snårigt rimmade barnverser får vem som helst att tappa sansen. Med Hellsing i spetsen tar sig ministern in på VT och lyckas befria Kulturen. Under hennes triumfatoriska tal visar sig åter Den Stora Fruktansvärda Konsten. Ministern tal blir alltmer upplöst och obegripligt, kvar blir till sist bara lösa floskeldelar av politisk retorik. Den Stora Fruktansvärda Konsten har fått nog av alltihop. Kulturen utropar ”Konsten, min moder!”. Konsten svarar ”Kulturen, din hora!”, tar fram en stor yxa och hugger i en splatterscen ihjäl samtliga. Slut.